Än en gång ligger jag fett efter när jag bloggar om ett ämne som var på tapeten för några veckor sedan.
Det finns mycket konstigt med utförsäljningen av Alby. Det faktum att köparen verkar rätt skum och att det finns ett stort motstånd bland de boende i stadsdelen borde vara skäl för att lägga utförsäljningen på is. Jag vill dock hävda att utförsäljningen inte är odemokratisk. Detta ska jag nu visa genom att teoretisera demokratibegreppet en aning.
Först lite definitioner ur ett kommunperspektiv:
Medborgare är alla som är medlemmar i en kommun medan brukare (ibland används även ordet kund) är en person som använder en kommunal tjänst. Som medborgare i Botkyrka kommun kan du betrakta dig som delägare av allting som kommunen äger, även de saker som du själv inte använder. Du är dock inte brukare/kund i kommunens samtliga verksamheter.
Som medborgare är du alltså delägare av kommunens skolor, även om du själv inte går i skolan eller har barn som går i skolan. Du kommer inte bli inbjuden på skolans föräldramöten (som kan liknas vid ett brukarråd) men vart fjärde år har du möjlighet att välja politiker som ska förvalta kommunens ägodelar. Mellan valen kan du som delägare bedriva opinionsbildning för att valda politiker ska förvalta kommunens ägodelar på ett sätt som du önskar. Detta oavsett om du själv är brukare eller inte.
Demokrati
Demos = folket = medborgarna i Botkyrka kommun.
krati = styre
Det är alltså medborgarna i Botkyrka kommun som styr. Detta genom en representativ demokrati.
Att de folkvalda i Botkyrka kommunen har beslutat om försäljningen av Alby är det enda demokratiska sättet som beslutat kan fattas på. Att hävda att det borde vara de boende i Alby som bestämmer huruvida de gemensamt ägda bostäderna ska säljas ut blir inte demokratiskt. Förstås är det rimligt att folkets representanter lyssnar extra mycket på de boende i stadsdelen men de ekonomiska konsekvenserna av ett beslut drabbar ju hela kommun. Det skulle också bli väldigt konstigt ifall varje stadsdel fick bedriva sin egen bostadspolitik. Det skulle inte hålla ihop kommunen särskilt bra.
Sedan några år har de demokratiska spelreglerna i Sverige förändrats en aning då möjligheten för medborgare att tvinga fram folkomröstning har stärkts. Om en sådan folkomröstning skulle fatta ett annat beslut än den folkvalda församlingen så blir förstås det beslutet gällande. Men även då är det hela kommunen, och inte bara Albybor, som är demos.
Konsekvenserna av beslutat kan förstås bli väldigt svåra ifall farhågorna om den nya ägaren visar sig stämma. Demokrati är den bästa styrmodellen som vi hittills har kommit på.
Tänk om det hade varit bostadsrätter istället:
Då hade det gått till så här:
Kommunen har dålig ekonomi, därför tar kommunen med tvång några hundra tusen kronor från alla bostadsinnehavare i en slumpmässigt valt stadsdel.
Folkomröstningar är endast rådgivande. Och kan bara "tvingas" fram om en kvalificerad majoritet i fullmäktige tycker det.
Jag håller med dig att demokrati är minst sämsta styrmodellen men om en stor del av befolkningen i ett område känner att de inte representeras i de politiska beslutet så faller lite av demokratin. Det är inte sällan fallen i multikulti stadsdelar där politikerna dessutom kan vara bosatta på helt andra ställen och inte delar de direkt berörda medborgarnas verklighet.
Anonym: Skillnaden är ju att BRF inte tillhör det vi äger gemensamt. Charliet: Det stämmer att fullmäktige ofta inte är en exakt spegling av befolkningen, exempelvis på variabeln stadsdel. Där behöver partier och väljare bli bättre.
Detta visar bara att hyresrätter är en boendeform som inte hör hemma i en rättsstat. OK, alla har inte råd med bostadsrätter. Men det får man väl lösa med subventionerade lån eller nåt.
Tack för att du uppmärksammar Alby