Mer och mer får vi höra att marknadskrafter och fria val ska se till att vi konsumenter/medborgare/människor får det vi vill ha. Ett exempel är bostadsmarknaden där många politiker menar att fri hyressättning är ett effektivt sätt att skapa fler bostäder anpassade efter vad människor vill ha. Detta riskerar att skapa problem för resurssvaga grupper anser jag, men kan förstår resonemanget. Jag förstår också teorin med att politiker inte ska bestämma vart Apotek ska finnas och vilka tider de är öppna även om jag förstås ser problemen för dem som är i större behov av ovanliga mediciner istället för smink och vitamindrycker.
Då och då dyker det dock upp politiker på högersidan som helt plötsligt inte tycks vara så marknadsliberala längre. Här är ett exempel på en centerpartist som på politisk väg vill reglera huruvida ett visst TV program får sändas i Via Sat, istället vill vederbörande att det ska sändas i public service. http://www.dn.se/sport/det-kan-bli-slut-pa-os-i-viasat/
Då och då höjs röster från politiker som vill reglera prissättningen av mobilsamtal inom EU. I min kommun har politiker bestämt att tillgången till parkeringsplats på gatan är helt fri på kvällar och helger, på en gata i Stockholms innerstad. Detta med balans mellan tillgång och efterfrågan gäller kanske inte människor som reser mycket inom EU, eller dem som behöver parkera sin bil i centrala Stockholm.
Jag förstår inte logiken med att politiker i ett samhälle som går i en marknadsliberal riktning, ska yttra sig om vilka underhållningsprogram som ska visas på vilken TV kanal, eller vilka priser som mobiloperatörerna ska ha på samtal inom EU.
Jag skulle önska mig att politiker kunde lagstifta om billigare tågresor mellan Stockholm och Göteborg! Eller kanske kan någon politiker driva att TV programmet ”Starke man” ska komma tillbaka på SVT?