Tänk dig att frimärkssamlarnas riksförbund skulle starta ett parti som ska driva frimärkssamlarnas intressen i politiken. Ja, det låter långsökt, men tänk dig. Initiativen till partiet kommer alltså från organisationen och dess medlemmar. Skulle det då vara långsökt att de parlamentariska platser som partiet får, besitts av aktiva frimärkssamlare som är väl förankrade i frimärkssamlarföreningar? Förstås inte!
Tänk dig att partiet lyckas profilera sig ganska bra, hittar bra förslag som stärker frimärkssamlares viktiga intressen men inte alltid lyckas skapa majoritet runt sina beslut. Till nästa val behövs fler mandat för att kunna driva de viktiga frimärkssamlarfrågorna i kommuner, landsting och i riksdagen. Är det då ologiskt att frimärkssamlarklubbar och dess riksförbund ger pengar till partiet för att stödja dem, samt på andra sätt aktivt stödjer deras valkampanj? Till och med uppmanar sina medlemmar att rösta på partiet?
Exemplet är långsökt men sätter fingret på relationen mellan S och LO. Socialdemokraternas startades av arbetarrörelsen som ett parti för arbetare.
Alla partier i Sverige har någon form av ideologisk historia och organisationer som de anses ligga nära. Men kanske är det S som har tydligast historia av att ha blivit bildad av en befintlig folkrörelse?
Har du någon gång träffat en Miljöpartist som också är medlem i (eller sympatiserar) med Naturskyddsföreningen? Har du träffat en medlem i Svenska företagarföreningen som röstar på Moderaterna? Har du träffat en styrelseledamot i den lokala LRF-föreningen som tycks ha goda relationer till den ledande centerpartisten på orten? Har du träffat någon frikyrklig som röstar på Kristdemokraterna?
Kanske är det fördomar, men jag vill hävda att de samband som jag presenterade i förra stycket ofta stämmer. Förstås med många undantag. Att Max Hamburgare och Svensk Näringsliv har varit tydliga med att de föredrar alliansens politik framför oppositionens är därför inte så konstigt. Att väldigt många av LO:s medlemmar föredrar Socialdemokraterna är inte heller så konstigt. I det fackliga nyhetsbrevet på mitt bussgarage har det dock stått vid tillfällen att vi inte måste gå med S på 1:a maj, det går även bra med V.
Men var kopplingen mellan S och LO mer logisk förr? Det kan man ju tycka olika om. Vissa menar att kopplingen är mer logisk längre ut till vänster medan andra menar att LO:s medlemmar (tvärt emot de frågor som LO själva driver) faktiskt gynnas av en politik som går längre åt höger. Moderaterna har lyckats hyfsat bra med att lansera sig som det nya arbetarpartiet. Jag själv är medlem i ett LO-fack men är medlem i ett annat parti så för mig är kopplingen S-LO inte så logisk.
Vill vi ha ett samhälle där olika intresseorganisationer närmar sig partierna och stöttar dem mera aktivt? Gynnar det väljarna? Gynnar det den politiska debatten? Jag är tveksam. Min del av nykterhetsrörelsen har aldrig uppmanat medlemmar att rösta på något av de partier som för den mest restriktiva alkoholpolitiken. Varje medlem måste ju själv välja hur viktig alkoholfrågan är, kontra andra frågor, när de väljer sitt parti. Det hade blivit väldigt konstigt om IOGT-NTO uppmanade medlemmarna att rösta på ett visst parti. Vi skulle tappa mycket på det. Kanske är det så att vi är på väg in i en era där LO behöver tänka bredare partipolitiskt och inte bara se till ett eller möjligen två partier?
Metadebatten
Några på Twitter har skrivit typ ”Sluta klaga på LO och låt LO välja själva”.
Jag tycker det är bra att många klagar på LO! I slutändan är det förstås LO:s medlemsorganisationer och dess medlemmar som bestämmer. Men allmänheten har full rätt att ha åsikter om LO:s agerande och det ska kunna ifrågasättas. På samma sätt som vi kan klaga på (eller berömma) Max Hamburgare för sitt agerande så är LO en så pass stor organisation att även dess icke-medlemmar ska kunna framföra synpunkter på vad de gör. Om vi inte får tycka saker om organisationer vi inte är medlemmar i, då stannar debatten totalt.