Till och från har jag genom åren lyssnat på Dr Kosmos. Det är ett band med en tydlig vänsterprägel. Flera av låtarna ligger långt utanför min konfortzon vad gäller vänsterpolitik. Även om det hävdas att texten ”Kapitalist nu ska du dö” är en metafor så skäms jag i hela kroppen när den låten kommer, och jag byter låt direkt. Samma sak när dom sjunger att ”det behövs inga dollargrin för att va ett riktigt borgarsvin”.
Texten ”det behövs inga dollargrin för att va ett äkta borgarsvin” (som jag inte alls tänder på) kan ju dock tolkas ungefär som ”Högerpolitik handlar om mer än pengar, och mer än att dom rika ska bli rikare”. En tolkning som de flesta högerpolitiker troligtvis gillar. Men det uttrycks på ett sätt som känns negativt och för aggressivt för min smak.
Men det finns några låtar som jag verkligen gillar. Låtar som på ett snyggt sätt ringar in problematiska samhällsfenomen och sätter fingret på vad som verkligen är problemet. Problem som vi kanske känner igen oss i, men inte riktigt vågar prata om.
Klicka gärna på låtarna för att höra dem på Spotify. Ta dig tiden att lyssna på texterna.
Familjefrågan handlar om en familj som är väldigt fin på ytan, men där småskaliga problem ofta ligger och stör. Till slut förstår vi hur dessa småskaliga problem växer sig samman och blir ett stort familjeproblem, under ytan på den fina familjen.
Låten om Tensta torg beskriver på ett diskret sätt den syn som ”omvärlden” har på stadsdelar dominerade av höga betonghus. Den tar upp hur kommunalråd och journalister både förringar och snuttifierar förorten.
Alkoholen tycker jag på ett fantastiskt sätt ringar in problemet med alkohol. Inte bara de synliga problemen utan fokus på hur alkoholen bryter ner individer och familjer på djupet, och framför allt vilken syn samhället har på de människor som av något skäl inte klarar balansgången mellan måttlig alkoholkonsumtion och en för hög alkoholkonsumtion. Texten börjar med dom här diffusa signalerna där vi inte riktigt vet ifall Eva är en rolig partypingla eller ifall alkoholen kommer bli ett problem för henne. Ju längre låten går desto tydligare blir det.
Låtarna Ante och Kaj och jag är några av de låtar som ger intressanta perspektiv på detta med att vi inte föds med samma förutsättningar och vikten av att samhället så långt som möjligt kompenserar för detta. Överklasskillarna på gymnasiet förstod inte för ens långt efteråt varför underklasskillen Ante provocerades av deras snobbiga jargong. Ett tag trodde Dr Kosmos att vännen Kaj hade lyckats bryta de negativa mönster som Kaj hade med sig från sin uppväxt, men det sociala arvet var för starkt och Kaj återföll i kriminalitet.
Min enda religion beskriver varför det är viktigt att vi fortsätter verka för ett sekulariserat samhälle. Den kritiserar inte trosberättelserna som sådana men kritiserar de idéer som religionen ofta bär med sig. Om hur könsmaktsordningen ibland förstärks och om synen på preventivmedel. Religiösa människor med sunda värderingar behöver inte känna sig träffade.
Doorns sång ger oss en bild av könsmaktsordningen, exemplifierat inom musiken. Den innehåller dessutom tydlig självkritik mot att Dr Kosmos band domineras av män.
Dr Kosmos är ju då ett kommunistband och jag gillar inte kommunism. De problem som jag beskriver här ovan tänker jag mig dock att de flesta socialliberaler faktiskt står bakom och vill se lösningar på. Sen får vi bortse från de låtar som på ett överdrivet sätt handlar om att minska på individens möjlighet att bestämma över sitt eget liv.