Igår var en stor dag för Jonas Sjöstedt. Han såg jätteglad ut i TV när han, tillsammans med Ulla Andersson och regeringsföreträdare, berättade om överenskommelsen för vinst i välfärden.
Vi kan alla tycka olika saker om innehållet i den överenskommelsen. Här kommer dock min meta-kommentar på överenskommelsen, alltså min kommentar på spelet runt omkring. Det är inte lätt att lägga fram kontroversiella förslag i ett skakigt parlamentariskt läge.
Trots att det tycks vara nästan omöjligt att få till riksdagsmajoriteter just nu så vill alla partier fortsätta driva sin egen politik. Vänsterpartiet prioriterade stopp för vinst i välfärden i valrörelsen medan allianspartierna har den raka motsatta uppfattningen Det är därför svårt att få till en kompromiss med riksdagsmajoritet.
När jag såg presskonferensen igår såg alla fyra väldigt nöjda ut, även om Jonas nog var den som såg mest nöjd ut. Alla lyckades formulera sig på ett sätt så att det framstod som att de själva hade fått stora framgångar i förhandlingarna. Kanske var det faktiskt så att alla tre partierna var hyfsat nöjda.
Sen till frågan om hur förändringarna ska genomföras. Rom byggdes inte på en dag, så heller inte en välfärd utan vinstjakt. Men det konkreta som presenterades idag var egentligen en vilja från tre partier som utgör minoritet i riksdagen, och ett löfte om några års utredande.
Jämför detta med när alliansen fick majoritet i riksdagen 2006. Då tog det inte många månader innan de hade genomfört flera av de förändringar som de pratade om i valrörelsen. Skillnaden var förstås att alliansen hade majoritet och var mer ihoppratade än vad V+S+MP är idag.
Utifrån de rådande förutsättningarna så är jag imponerad över regeringen och V som lyckas presentera förslag i en sån här känslig fråga så pass snabbt efter valet. För några veckor sedan var det ju någon slags öppet mediabråk mellan Jonas och Stefan. Trots det så har partierna lyckats komma överens. Detta är bara en första prövning och nu återstår ytterligare fyra år av hårda prövningar av regeringen och dess samarbetsparti.
Någon kom in och började prata med mig igår, precis när Stefan skulle berätta hur detta skulle kunna gå igenom i riksdagen. Så jag hörde tyvärr inte hans svar. Men den frågan blir förstås svår. I princip bygger det på ett passivt stöd från SD, antingen att SD faktiskt delar regeringen syn på frågan eller att SD väljer att lägga ner sina röster. Jag har svårt att tro att alliansen redan nu etablerar en kultur där de släpper fram regeringsförslag som de ogillar genom att lägga ner sina röster. Som oppositionspartier är det faktiskt deras uppgift att rösta emot regeringsförslag som de inte gillar.
En spännande fortsättning på det parlamentariska läget fortsätter…
Och kom ihåg. Det pågår massor av spel bakom kulisserna som vi inte får se…