Maj månad är en perfekt månad att skriva tidningskrönikor om cyklister som beter sig illa i trafiken. På i princip var enda av mina cykelturer i Stockholm möter jag cyklister som är hetsiga i trafiken. På varje cykeltur möter jag bilar som har parkerat i cykelfältet för att göra ett kort ärende. Jag har ju styre på min cykel så jag kan förstås köra runt dem, men parkerade bilar i cykelfältet är en stor orsak till att många inte vågar börja cykla i Stockholm.

När jag promenerar längs St Pauls gatan irriterar jag mig på att många bilister kör för fort. När jag själv kör bil på samma gata irriterar jag mig på fotgängare som går rakt ut i gatan utan att se sig för. När jag kör buss i rusningstrafiken ser jag hela tiden bilister som fastnar i korsningar och blockerar för korsande trafik. Stadens vänstersvängsförbud utmanas hela tiden. Och när jag testar att köra bil i 80 km/h på E4 södergående så känner jag mig nästan i vägen för att nästan alla bilister bryter hastighetsgränsen där.

Nu börjar blogginläggen

Det går att skriva långa rader som försöker måla upp de andra trafikslagen som sämre än sitt eget. Vi är människor och vi gillar att förenkla och gruppera oss, det gäller inte bara i trafiken. En krönika om att cyklister är idioter ger många klick, men det överdriver också en konfliktdimension. De allra flesta trafiksituationer flyter faktiskt på bra.

Vad ska vi prata om istället

Istället för att diskutera  vilka trafikanter som beter sig värst i trafiken så borde vi diskutera hur vi vill att storstadstrafiken ska se ut om fem år och tio år. Då är det enda alternativet att privatbilismen får mindre utrymme i trafiken. Mer utrymme behövs för yteffektiva persontransporter som cykel och kollektivtrafik. Mer plats behövs åt färdtjänst och ambulanser. Mer plats behövs till de fordon som hämtar sopor och levererar varor till butikerna. Det betyder inte att privatbilismen ska förbjudas, men den ska ges mindre utrymme än idag.

Vart ska vi parkera?

Här om dagen var det en artikel i tidningen om att antalet gatuparkeringsplatser för bilar har minskat med 1 000 på tio år i Stockholms innerstad. Bedrövligt tycker några, när det blir fler invånare så behövs mer parkering. Och mer parkering har det blivit. De borttagna bilparkeringsplatserna har bland annat använts till att bygga fler bussfiler och fler cykelparkeringsplatser. En bilparkering ger plats för tio cykelparkeringar och många av dessa cykelparkeringar är fullsatta. Om inte Stockholm hade byggt fler cykelparkeringsplatser så hade ännu fler cyklat blivit parkerade vid lyktstolpar och utgjort ett hinder för fotgängare. Ibland låter det som att cykelmotståndare tycker det vore bättre ifall fler körde bil. Istället för att tio cyklister tar upp yta motsvarande en bilparkering, så skulle dessa personer ta upp tio parkeringsplatser ifall de tog bilen istället cykeln.

Prioritera

Cykel och kollektivtrafik är yteffektivt och trafikplaneringen måste styra mot att fler ska välja dessa färdsätt för att transportera sig själva, sina barn och mindre bagage. Förbättrad framkomlighet för cykel och kollektivtrafik måste få kosta pengar och det måste få ta upp yta från privatbilismen. Det måste finnas fler ställen att stanna med en liten lastbil för att lasta varor till butiker, detta sker på bekostnad av möjligheten att parkera sin egen bil direkt på gatan.

Dessa prioriteringar är nödvändiga oavsett vilka klädesplagg som Stockholms cyklister använder.