Sedan 17 år är svenska kyrkan skild från staten och får göra som den vill, nästan.
Jag menar att vigselförättning är en form av myndighetsutövning. Staten har delegerat ansvaret för att göra förändringar i statens folkbokföring. När ett barn döps så är det bara en ritual, den formella namngivningen är det skatteverket som handlägger. Statens ansvar för att förrätta vigsel är dock delegerad till olika personer, exempelvis präster. På samma sätt som statens våldsmonopol delvis är delegerat till ordningsvakter eller som att ansvaret för att inte vem som helst får tag i narkotikaklassade mediciner är delegerat till privata läkare. Ordningsvakter och läkare måste dock följa statens riktlinjer, det måste även präster med vigselrätt.
Staten borde inte ge vigselrätt till någon som systematiskt diskriminerar homosexuella, eller någon annan grupp. En ideell organisationer får gärna ha sin egna diskriminerande ritualer, men då ska de inte räkna med att få rätt att förrätta statens folkbokföring, eller ta emot statliga bidrag. Det finns exempel ordenssällskap som inte tar in kvinnliga medlemmar, dessa sällskap har förstås rätt att finnas, men ska inte räkna med stöttning från det offentliga.
Prästen kan välja att endast ge guds välsignelse till heterosexuella par, men om de inte vill ge ”statens välsignelse” så ska de inte ha vigselrätt.
Staten bör tvinga prästen att viga Pelle och Sture.
Fast helst skulle jag vilja se att det är som med nyfödda barn, nämligen att skatteverket handlägger giftemålet, och att det sen är upp till var och en ifall de vill göra en ritual kopplat till detta, lova inför gud eller vad en nu vill göra.
Är de utsatta ?
Är de så de mår dåligt av de?
Lika värde ska väl va lika ?
….vem är vi att dämma igentligen !