Läste denna artikeln i DN och förstås väcks tankar. http://mobil.dn.se/rss.jsp;jsessionid=99483E32774E315E8B4A1C3B4C1B4B59.sonny4?rssid=8570441&item=http%3a%2f%2fwww.dn.se%2fdebatt%2fdiktatoriska-chefer-bakom-mobbning-pa-arbetsplatser-1.1149875%3frm%3dmobile
Vuxenvärlden pratar mycket om olika ungdomsproblem. Att ungdomar mobbar och mobbas tycker alla vuxna är dåligt. Men som Jesus sa "Den som själv är utan skuld kastar den första stenen". Jag har hunnit vara på några jobb och några utbildningsplatser, efter gymnasiet. Ingen ska hävda att mobb inte finns i vuxenvärlden, artikeln visar att det finns. Visst kan det se olika ut när 14 åriga tjejer vill tala till rätta den tjej i klassen som inte förstått att hon måste sminka sig för att passa in, jämfört med när någon på en arbetsplats hamnar i "fel" läge och utgör ett hot för andra på arbetsplatsen.
Men det är inte bara mobbing. Dom vuxna vill aldrig se sig själva. Förstås bör vi ha en alkoholpolitik som hindrar mindreåriga att köpa alkohol, men det är ju vuxna som skapar mest alkoholskador. Mer alkoholpolitik krävs alltså riktad mot vuxna. Osv. Osv…
När man var liten var ju vuxna odödliga. Blev förvånad när jag förstod att mamma ibland hamnade i situationer, liknande sådana som jag hamnade i när jag var mobbad. Hon är ju vuxen tänkte jag.
Vuxenvärlden: Ni vet att ni inte är odödliga. Skit förekommer lika mycket på jobb som på skola. Låt oss våga tala öppet om det. Och på samma sätt som jag bytte skola pga mobbing, så borde fler vuxna dissa kassa chefer som blundar för problem. Det finns för många av dem tyvärr.