Om man inte har egna barn får man ju inte skriva om barnuppfostran (enligt vissa), men jag tar mig friheten att göra det ändå.
När man jobbar på kommun hamnar man i alla möjliga möten och träffar andra i kommunen. Idag träffade jag några trippel-P personer som berättade om sitt jobb. Trippel P är en förkortning på engelska, som översatt till svenska blir ungefär positivt föräldraskap.
Jag har sett ”super nany” på TV en gång bara. Det var hemskt. Jag får obehagliga känslor när jag hör vuxna som har retorik om längre pekpinnar och mera straff i skola, uppfostran och dylikt.
Positivt föräldraskap utgår från en motsatt ideologi. Lyft fram allt positivt med barnet så att barnet märker det. Istället för att lägga upp en FB-bild på ditt barns teckning, så sätt dig ner med barnet och prata om bilden som hen har ritat och berätta om hur bra du tycker bilden är. Förstås får man även lägga upp FB-bild, men det gynnar ju inte barnet.
Gränssättning ska finnas och vara tydlig. Men gränssättning och konsekvenser till överträdelse ska kunna diskuteras med barnen, även när de är små. Jag vet att det inte är lätt men varje vecka hör jag vuxna och barn gräla på offentlig plats och där den vuxna förmanar barnet på ett sätt som denne inte förstår. Man måste diskutera med barnet om kopplingen mellan handling och konsekvens så att barnet förstår.
Vi behöver tänkande barn som längre fram kan fatta egna självständiga och kloka beslut .Vi behöver inte lydiga barn som lär sig att göra som de blir tillsagda.
Samma teori bör gälla i hela samhället. Äldreomsorg och psykiatri är exempel på detta.