Jag gillar demokrati. Det är faktiskt det bästa styrskick som vi har hittat på hittills. Det gäller både stater, föreningar men kan även praktiseras på exempelvis familjenivå.
Demokrati kan utövas på många olika sätt. Allt från stela byråkratiska strukturer som ska garantera allas demokratiska inflytande men som ibland missar målet då de är så byråkratiska och icke-stimulerande, till kreativa mötesformer som skapar engagemang men som ibland blir lite otydliga hur de egentligen avspeglas folkviljan. Vilken form av demokrati som är bäst låter jag vara osagt. Troligen beror det på sammanhanget.
I mitt företag är den demokratiska styrmodellen väldigt enkel: Jag bestämmer allt. Det ger korta beslutsvägar och välförankrade beslut hos alla röstberättigade (jag). Men jag är ensam ansvarig för besluten. Jag kan införa skendemokrati genom att fråga andra vad de tycker, men det är ju jag som bestämmer.
Frågan är om demokrati leder till bättre beslut än diktatur? Jag tror att demokrati ger bättre beslut än diktatur av flera skäl:
- Kollektivt lärande. Flera bidrar med synpunkter på besluten och kan tillsammans vrida och vända på frågorna för att med gemensamma krafter hitta det bästa beslutet.
- Ansvarsutkrävandet i den representativ demokrati tvingar politikerna att fatta bästa möjliga beslut för att bli omvalda. Maktkåtheten blir ett incitament till att verkligen anstränga sig för att fatta de bästa besluten, åtminstone för 51 % av de röstberättigade.
- När människor känner sig delaktiga i en process så känner de större ansvar för hela processen, från idéstadium till verkställande.
Om jag ska översätta ovanstående till diktaturen i mitt företag så går det förstås att skapa ett kollektivt lärande ändå. En viss form av ansvarsutkrävande finns både mot mig som chef och mot de anställda, men maktmedlet är då inte röster. Även delaktighet går att skapa i en skendemokrati. Men det blir ändå inte riktigt samma sak som i en riktig demokrati. Drivkraften för anställda att delta i skendemokratin är inte samma som i en riktig demokrati, i princip kan man väl säga att drivkraften är att tjäna pengar och skapa bra arbetsförutsättningar.
Jag avslutar med några nackdelar med demokrati:
- Det kan bli väldigt ineffektivt och resurskrävande.
- Majoriteten (51 %) kan fatta beslut som missgynnar minoriteten (49
- Individerna fattar inte alltid de för gruppen bästa besluten. Folk kan helt enkelt vara dumma och tycka fel!
Är otillgänglighet demokrati då? Det finns flera funkis-organisationer som pekat på att Sverige är otillgängligt.
Så kan Sverige då vara ett demokratiskt samhälle om det samtidigt är otillgängligt?
Jag håller med dig i frågan att demokrati är det bästa styrskicket vi har uppfunnit hittills. Men stora frågan tycker jag nästan, är hur man skapar ett demokratiskt samhälle där alla kan vara delaktiga i demokratin.
Hej Elin!
Visst är det ett problem när demokrati är otillgänglig. Dels kan det ju vara fysisk otillgänglighet till lokaler för demokratisk verksamhet, men också otillgänglig på andra sätt. Det jag skriver i inläggets andra stycke om att demokratin kan vara stelbent och icke-kreativ kan göra den otillgänglig för den som har svårt att läsa byråkratiska dokument eller att tala inför grupp.
Vilken typ av otillgänglighet tänker du på?
För mig handlar demokrati om att man har fattat beslut om hur man fattar sina beslut. När du skriver att det är 51% som är majoritet så förutsätter du att det är majoritetsbeslut som är den gällande beslutsformen. Så behöver det inte vara. Jag tycker att processen där människor i en grupp beslutar om hur de ska fatta sina beslut är bland det finaste som finns när det handlar om demokrati. Det är en oerhörd jobbig process för allting ställs verkligen på sin ända men det är så nyttigt att få förståelse för att jag som medborgare har rätten att fatta beslut så som jag varit med om att fatta beslut om hur det ska gå till. Det ska kännas rätt att fatta beslut i majoritet, konsensus eller enighet. Vilket men väljer spelar ingen roll. Huvudsaken är att man väljer något av dem och just det beslutet om hur man ska fatta sina beslut det måste naturligtvis fattas i enighet. 🙂
Det stämmer att det finns olika former av demokrati. Ett alternativ är som sagt att fortsätta diskutera en fråga tills dess att alla är hyfsat överens. Jag jobbar gärna med en hybrid, att demos diskuterar och försöker komma överens men röstar ifall det är svårt att nå konsensus. I fallet med Botkyrka kommun så är det majoritetsbeslut som gäller.
Men för att ett majoritetsbeslut ska bli demokratiskt räcker det inte med att samla 51 %. Även en "majoritetsdemokrati" kräver det öppna samtalet och möjlighet för alla parter att argumentera för sin sak. Den former kan till viss del liknas vid konsensusformen, även om minoriteten i slutändan riskerar att röstas ner av majoriteten.