Strax innan jag har tänkt somna hör jag ”Rör mig inte!” upprepade gånger från innergården. Jag har balkong på markplan mot innergården. Jag går ut och uppfattar vilken granne det är som ropade. Grannen i fråga ber mig ringa polisen vilket jag gör. Efter ett tag kommer den hotade grannen ut på innergården med sin hund. Jag försöker lugna dem båda samtidigt som jag har polisen i luren. Den hotade och hunden följer med hem till mig. Efter en stund vill den hotade återvända till lägenheten (jag försökte övertala hen att stanna hos mig, men hen har ju ett fritt val) i tron att den bråkande personen inte är kvar, så är dock inte fallet, den hotfulla var kvar. Under cirka 30 minuter är det en mycket hotfull situation på grannens balkong som jag bevittnar på några meters avstånd, samtidigt som jag håller koll på hunden. När den hotfulla personen går in i lägenheten vid några tillfällen så går jag närmare den hotade. Vid något tillfälle står jag cirka tre meter från den hotfulla, detta för att ge stöd till den hotade grannen som är ”inträngd” på balkongen. Framför allt vid ett tillfälle lutade den hotfulla sig över den hotade på ett sätt som gjorde att jag valde att gå närmare för att visa att jag var redo att kliva in vid behov, men jag var hyfsat säker på att det skulle räcka med att jag gick närmare. Det räckte. Mycket fula ord ropas på balkongen och ett kroppsspråk som säger att när som helst kan det bli bråk. Jag ringer polisen ytterligare två gånger. Några blomkrukar åker i marken. Jag gör bedömningen att den hotfulla inte kommer slå mig och jag närmar mig lite grann. Den hotade säger flera gånger ”Snälla Oskar, stanna kvar här” och ”Oskar, ring polisen”.
En puckad granne ropar från sitt fönster att den hotfulle ska vara tyst i väntan på att polisen kommer. Den grannen brydde sig mer om sin egen sömn än om den hotades situation tror jag. En annan granne som sitter i sitter fönster en bit upp frågar mig om polisen är på väg. Jag försöker ringa och chatta till andra grannar men får inte tag på någon. Jag står ensam på innergården med hunden, några meter från den hotfulla och den hotade. Det irriterar mig att ingen mer granne kom dit. Jag försöker ge så mycket stöd som möjligt till den hotade. När den hotfulla vid några tillfällen går in i lägenheten går jag fram till den hotade och håller henom lite i handen. Jag bedömer att det är säkert, dels tror jag inte den hotfulla kommer gå i attack mot mig och om hen gör det så hinner jag springa till min lägenhet innan hen får fatt i mig.
Efter ett tag kommer polisen. Den hotfulle fortsätter att vara hotfull så det är enkelt för polisen att se vem det är dom ska jobba med. En polis förhör den hotfulla och en annan polis förhör den hotade. En tredje polis kommunicerar med radion och pratar med mig. Jag tar med mig hunden hem till mig. Sen kommer den tredje polisen och gör ett vittnesförhör med mig. Jag tycker att jag svarade bra och sakligt. Dessutom gjorde jag en ljudupptagning när den hotfulle skrek och kastade blomkruka i marken vilket jag spelade upp för polisen.
Nu är hunden hemma hos mig medan polisen pratar med den hotade och den hotfulla. Jag hoppas att den hotfulla inte blir kvar här inatt.
Jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv. Jag behöll lugnet och gjorde det som var rätt. Jag gav stöd till den hotade både fysiskt och verbalt men valde att inte försöka provocera eller verbalt attackera den hotfulla. Jag var lugn i när jag pratade med polisen, både i telefon och när dom hade kommit. Jag var lugn i tonen när jag pratade med den hotade. Jag kom på att göra lite ljudupptagning. Jag bedömde hur pass farlig jag trodde den hotfulla var och anpassade mitt avstånd utifrån det. Jag bjöd in den hotade hem till mig för att ge trygghet och fysiskt skydd.
Precis när jag skulle publicera inlägget så kom polisen och berättade att dom är klara och att de tar med sig den hotfulla.
Nu ska jag smälta lite intryck!
Intressant att du kallar personerna för hen. Det skulle aldrig feministerna göra, enligt dem är det stor skilnad på våld och våld, enbart beroende på kön.
Det finns ju olika syn på det där och olika feminister skriver väl på olika sätt. Jag tänker såhär i detta fallet:
I den här typen av situationer är det troligtvis vanligast att den hotfulla är en man och den hotade är en kvinna. I ett makroperspektiv behöver vi se den skillnaden. Samhällets åtgärder för att hantera det generella problemet behöver ta hänsyn till könsmaktsordningen. Då måste könsparametern på våld i bostäder vägas in.
Men i ett mikroperspektiv. Mitt i den här enskilda situationen, då kändes det inte relevant för mig vad de två personerna har mellan benen. Därför valde jag att inte skriva om det i inlägget.
"I den här typen av situationer är det troligtvis vanligast att den hotfulla är en man och den hotade är en kvinna"
Fel, det vanligaste är att båda är män.
" Samhällets åtgärder för att hantera det generella problemet behöver ta hänsyn till könsmaktsordningen. "
Vad är det för dumheter – våld är våld oavsett kön och samhällets insatser ska inte ha något med kön att göra. Invandrare är överrepresenterade i våldsbrottsstatistiken för övrigt. Tycker du att man ska ta hänsyn till "invandrarmaktordningen" också?
Det finns ingen könsmaktordning – att könsfördelningen är sned har främst biologiska orsaker – det kan mycket väl vara så att den skulle vara ännu snedare utan kulturell påverkan.