Ingen cykling på grund av skada i ulnarisnerven

För några veckor sedan cyklade jag till mamma i Halland. 35 mil på 48 timmar. Det var väldigt roligt. Sedan dess har jag inte cyklat alls. Eller, jag körde en kortis dagen efter, på stranden hos mamma. Men inget annat.
Redan efter första etappen hade jag ”sockerdricka” i vänster lillfinger. Sånt brukar ju gå över tänkte jag och det var betydligt mindre dagen efter så jag körde vidare. När jag kom fram så försvann inte sockerdrickan utan jag hade lite ont istället. Någon vecka före resan så slog jag i en nerv i armbågen, ni vet det där stället i armbågen där det känns konstigt att få ett lätt slag? Det gjorde ont någon timme men försvann så jag funderade inte mer på det.
En bekant som är läkare, har ägnat mycket tid åt min hand och armbåge. Hon misstänkte tidigt att det kunde vara ulnarisnerven. Hon har läst om det i flera av sina läkarböcker, pratat med kollegor och känt på min hand och arm. Det som står i boken stämmer väl överens med hur det känns. Jag har alltså skadat min ulnarisnerv. Nerven går från armbågen till handen och ut i ett och ett halvt finger (hela lillfingret och halva ringfingret). Delar av nerven har troligen kommit i kläm på något konstigt sätt under cykelturen där av sockerdrickan i lillfingret.
Jag lider inte av detta i vardagen. Det känns bättre och bättre för varje dag. Jag undviker att anstränga min ulnaris för mycket vilket ofta går bra. Men jag har bestämt mig för att inte cykla någonting mer för ens min ulnaris är bra igen.
Detta har medfört att jag promenerar, joggar och reser SL mer än vanligt. När jag promenerar i stan och ser alla dessa hjältar som transporterar sig med cykel så längtar jag tills min ulnaris är bra igen så att jag kan trampa ikapp med de andra pendlarna genom stan. När jag promenerade i skogen här om dagen så tänkte jag på vilket vägval och vilken teknik jag skulle ha valt ifall jag hade kommit där med Mouintainbike. Nu är jag sugen på att börja cykla snart igen!