Just nu har Moderaterna i Stockholm en kampanj där de tackar Socialdemokraterna och Miljöpartiet för bra samarbete i flera kommunpolitiska frågor. Nedan finns två exempel på budskap. Några jag har pratat med hävdar att faktan inte stämmer. Om det stämmer att det inte stämmer så är det förstås fel, men det tar inte bort det faktum att kampanjen är oerhört retoriskt välgjord.
De gamla Moderaterna uppfattades ibland som ett opragmatiskt parti (men inte det enda opragmatiska partiet förstås). Många tänkte säkert att dom bara vill göra det bra för dom rika och skiter i resten. Idag anklagas ibland hela alliansen för att befästa blockpolitiken vilket det tycks finnas ett ökat missnöje med hos väljare. Kommunpolitiker på allianssidan som jag träffar från hela landet berättar om ett internt tryck om att allianspartierna bör samarbeta även i kommunerna. Det är förstås en bra taktik för alliansen. Men där av behovet av den här kampanjen.
Att på det här sättet visa (eller ge ett sken av) en vilja att samarbeta över blockgränsen är väldigt retoriskt skickligt. De har hittat en perfekt ton där de snarare hyllar sig själva över att de samarbetar med de andra partierna, istället för att hylla de andra partierna. Moderaterna framställer sig som väldigt pragmatiska, samarbetsvilliga och mjukare än de traditionellt har uppfattats.
De traditionella M-väljarna gillar nog det här budskapet ganska bra. De traditionella rödgröna väljarna gillar det inte, men det spelar ingen roll, dom kommer ändå inte rösta på M. De osäkra väljarna som är trötta på tjafsande politiker som inte kan hålla sams utan bara skäller på varandra, dom tilltalas av det här budskapet. Det är därför det är så retoriskt snyggt.
