Den täta staden

Idag skriver landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson i SvD om nackdelarna med att förtäta städer för mycket. Han har en del poänger, men det finns också luckor i hans argumentation. Här kommenterar jag Thorbjörns sju huvudargument. Läs gärna Thorbjörns text här: http://www.svd.se/fortatning-av-staden-har-sina-granser/om/debatt

1. Det urbana vs landsbygden: Är det enbart positivt att så många av oss vill bo i städer? Vem ska bo på landsbygden? Vem ska producera maten? Av Sve­riges 290 kommuner är nära hälften minskande ­eller stillastående. Ska vi bara konstatera detta faktum och kalla det utveckling eller får det konsekvenser som vi bör göra något åt? Bör vi med planerande åtgärder styra mot en mera balanserad nationell utveckling, kanske regionalpolitik?

Hela Sverige ska leva. Det ska finnas en attraktiv landsbygd för dem som vill bo på landsbygden och de ska finnas attraktiva städer för dem som vill bo i städerna. Förstås ska Sverige fortsätta med en aktiv regionalpolitik, genom exempelvis kommunal skatteutjämning, placering av myndigheter i hela landet, satsningar på infrastruktur i hela landet och så vidare.

2. Staden är plötsligt populär: För de av oss som är födda 1960 eller tidigare är det lätt förvånande att så många plötsligt vill bo i städer. På 1970-talet valde ingen det alternativet. 1970-talets stad var gjord för handel, transporter och trafik. Det fanns mycket lite som attraherade i dessa städer om man vill se staden som livsmiljö. Amerikanska downtowns är en frukt av detta. Ingen bor där. Den staden består av kontor, trafikleder och parkeringsplatser. Därför lämnade människorna staden under denna epok, även i Sverige. Idealet var det privata, att bo i egen villa. Av miljonprogrammets alla bostäder var så mycket som en tredjedel enfamiljshus. Kvar i staden blev bilar, parkeringar och de som inte hade några alternativ, ofta människor på samhällets skuggsida. Det var också skälet till att parker och torg under denna tid befolkades främst av det så kallade A-laget, missbrukare och hemlösa. Det var också skälet till att parker och torg hade en massiv nedgång under ett par decennier med början på 1960-talets mitt. Dagens intresse för stadsmiljö för människor är därvidlag positivt.

Jag levde ju inte på den tiden så jag vet inte hur det var. Att trender förändras på 50 år är inget konstigt. Idag är intresset för städerna stort, låt oss då skapa attraktiva städer, som inte domineras av bara kontor, trafikleder och parkeringsplatser utan som blandas upp med bostäder, handel, trevliga parker och annat.

3. Alla pratar om täthet: I dag propagerar många för att vi måste bygga tätare städer. Motivet är att människor ska kunna komma närmare varandra för att utveckla sociala liv – interagera, ha det trevligt tillsammans. Och vi bygger också tätare. I många nybyggnadsområden i Stockholm i dag bygger vi till och med tätare än i innerstaden. De äldre stenstadskvarteren har en lägre exploateringsgrad än i exempelvis nybyggda Årstadal. ­Denna stadsdel är så tätt byggd att det mesta helt enkelt inte får plats. Vad gäller barnperspektivet finns en riktlinje att på förskolorna ska varje barn ha tillgång till 30 kvadratmeter utemiljö. I Årstadal är den siffran inte mer än 5 kvadratmeter. Här finns inte heller många offentliga rum, alltså parker eller torg. Täthetens paradigm har fått råda över stadslivets grundläggande kvaliteter. Solljuset, exempelvis, når inte ens ner på gårdarna där småbarnen ska leka i sandlådan. Och Årstadal är inte enda exemplet – Hagastaden på Norra stations­området kommer att bli ännu tätare.

Det är inte sant att en stad som Stockholm är en gles stad, som exploaterings- och täthetsföre­språkarna ibland säger. Av de 50 tätaste städerna i Europa och Ryssland ligger Stockholm på tolfte plats. De som talar för en tätare stad måste därför förfina sina argument. De måste göra stadsbyggnad till mera än en ensaksfråga. Att bygga tätt för ­sociala kontakter är bra, men att bara bygga täta städer räcker inte. Det är att förenkla hur stads­byggande går till.

Områden som tidigare har varit industriområden måste saneras innan de kan bebyggas. Kostnaderna för detta kan man täcka upp för genom att göra plats för fler människor som delar på kostnaden för ett nytt område. Om hög exploatering krävs för att finansiera saneringen av ett nytt område, då är ju alternativet att bara låta området stå oanvänt. Uppenbarligen vill många människor bo i Årstadal. Varför ska vi då inte göra plats för många att bo där?

Han har en poäng i detta med barnperspektivet. Eller egentligen inte bara barn, även vuxna vill ju kunna få sol på sig. Anlagda parker i eller nära stadsdelar är viktigt. Huvudgator kan vara breda med lite träd. Öppnar ytor mot vattnet. Att anlägga parker i eller nära täta områden fungerar, samtidigt som det bor många människor i ett område. Tanto, Rålambshovsparken och Nackareservatet är bra exempel på detta. Årstadal byggs nu ut mot Årstaskogen där det är najs att promenera, springa och kolla på vatten.

4. Den modernistiska staden: Skälet till att tätheten har så många förespråkare är att vi har upplevt en kort men ödesdiger period av modernistisk stad där stadsbygden är utdragen, gles och inrättad efter ­bilen. Sådana städer blir alltför ödsliga, alltför inriktade på bilburna. De saknar offentliga rum och därmed kontakt mellan människor, och saknar människor över huvud taget. Det slags städer vill vi inte ha. Vi måste bygga mer för människor än för bilar. Vi måste bygga tätare än Los Angeles. Men vi bör inte bygga så tätt att förskolorna och parkerna slängs upp på taken, som vi ser exempel på i dagens Stockholmsdebatt.

På Gamla Stan finns det redan förskolor på tak. Det är ingen önskvärd utveckling. Ny tät bebyggelse ska inte ta av de populära grönområdena i staden. Istället ska vi ta av redan hårdgjorda ytor. Det finns fortfarande många parkeringsplatser som skulle kunna bebyggas med kontor/bostäder, och ersättas med parkeringsgarage under marken. Förstås ska parker och öppna ytor planeras in i nya stadsdelar.

5. Ohederliga argument: I täthetsdiskussionen finns också falskspel. Byggbolagen vill bygga med en högre exploatering och i centrala lägen eftersom det gagnar deras intressen. Byggbolagen utger sig i dag gärna för att vara samhällsbyggare men är det ytterst sällan. De är aktiebolag med avkastningskrav. Och de lånar sin trovärdighet av de stads­byggare som vill bygga tätare.

Liksom alla andra kommersiella företag så är det klart att byggbolagen har ett intresse av att få bygga mycket bostäder. De kommersiella intressena ska inte styra. Vi ska bygga mycket för att det behövs mycket bostäder. Och vi ska bygga tätt för att många människor vill bo i sådana områden.

6. Tätt är inte ekologiskt: Ett argument som ofta ­används för att bygga tätare är att det skulle vara mera ekologiskt och hållbart, och just de två orden verkar öppna alla tillgängliga dörrar i dagens ­debatt. Ju fler människor som bor på liten yta desto mindre reser vi, läser man. Det stämmer inte. Stockholmare reser mest av alla svenskar. Man reser till lantställen, till shoppingcentra, till platser som ligger utanför staden, till sådant som inte ryms i den täta staden. Kanske till natur eller park. Tron på att den täta staden är ekologisk bygger på att alla stannar på samma plats, och den logiken kantrar. Res­vanor beror på så många andra saker.

De flesta Stockholmare bor inte i funktionsblandade områden. I den perfekta urbana staden så är bostäder och handel blandade, det finns inte massor av köpcentrum runt om staden. När kommunerna planerar för otäta städer, med köpcentrum utanför stadskärnan, så uppstår dessa resor.

7. Tätt är rätt – men bara delvis: Skälet till att tät­heten har förespråkare beror också på att de har rätt, åtminstone delvis. Täthet är med all logik positiv för det sociala livet, men med samma enkla logik förstår vi också att tätheten har sina bortre gränser och att det finns många andra faktorer som på­verkar. Urbansociologen Jane Jacobs gav 1961 ut boken ”The death and life of great American cities”. Den byggde på de observationer hon hade gjort i stadsdelen där hon bodde; Greenwich Village på södra Manhattan. I sin bok noterar hon fyra principer som hon menar hjälper till att skapa en bra stad: a) Staden måste ha en tillräcklig täthet för att skapa socialt liv. b) Kvarter måste vara tillräckligt korta för att kunna generera ett aktivt gatuliv. c) I staden måste finnas inslag av såväl gammalt som nytt för att skapa minne, tidsdjup och berättelser. d) Alla ­delar av staden måste vara funktionsblandade.

Jag håller med. Det räcker inte med att staden är tät. Alla delar av staden måste vara funktionsblandade och i övrigt planerade på ett bra sätt.